Det här är Mitt LivPsykisk Ohälsa

Duktig Flicka – Tankar om Utbrändhet

I veckan lunchade jag tillsammans med en mycket inspirerande vän. 2h kändes som 5 minuter då samtalen gick mellan himmel och jord. Vi gled bland annat in på kvinnor som inspirerar och delar erfarenheter och inte långt efter det började vi prata om Duktig-flicka-syndromet som vi så många delar!

“- Har du sett, We Can’t do it, en miniserie som gick på Svt i höstas?” frågade hon mig.

Helt missat. Så fort jag kom hem tittade jag på Första avsnittet [titta här]. Hur kan det här viktiga programmet gått mig förbi? We Can’t do it – handlar om utbrändhet och utmattning. Jorå, jag har också varit där en tid i mitt liv och jag känner många runt omkring mig som tyvärr har gått samma väg, både då och nu. Det är så lätt hänt när man brinner för sitt jobb och tycker att det är det roligaste som finns.

Jag tänkte dela med mig av några gamla minnen från den tiden.

Bäst i test eyelinerWe can’t do it: Se Alla avsnitt här!

Första gången jag “slutade funka” var 2008. Det var precis det som hände. Jag var 22 år och hade ett magiskt drömjobb. Som ung butikschef ville jag visa framfötterna konstant, allt skulle vara perfekt. Jag levde och andades mitt jobb dygnet runt för det var så sablans roligt. Jag var mitt jobb! Efter en 8h arbetsdag kunde jag snabbt slänga i mig lite mat för att sedan sätta mig ner och jobba igen. Jag planerade, satte mål, läste säljböcker, löste personal och scheman. Detta ledde till massor av beröm, klappar på axeln, priser och utmärkelser.

Jag säger verkligen inte att jag hade velat ha detta ogjort, tacksamheten är stor över den här tiden i mitt liv, för jag hade så jäkla kul, lärde mig massor och det har tagit mig dit jag är idag men det är viktigt att veta att allt har sitt pris.

utbildning makeupartist
Superglad då vi firade att vi blivit nominerade till Världens bästa butik (vi vann).

Att driva butik innebar också att arrangera klubbkvällar och event. Min dröm var att ge kunderna en unik personlig upplevelse där de skulle lära sig något nytt varje gång och därför skulle de vilja komma tillbaka varje månad. Så blev det också och vi hade bland de mest framgångsrika eventen i Sverige inom vårt företag. Jag minns ett utav de allra första vi gjorde.

Det var så viktigt för mig att visa detta. Det skulle bli det bästa vi någonsin gjort. Jag planerade i veckor. Här satte jag mina egna krav, det var inget företaget krävde. Vi var ett fantastiskt team i butiken och alla var så duktiga och hjälpte till men i början, som chef, tog jag på mig det mesta själv. Jag bad väldigt sällan om hjälp. Involverade företag för att få samarbeten, hyrde kläder, rekvisita, fixade catering, brände ner musik, arrangerade tävlingar, koordinerade modeller, skötte marknadsföring på facebook och massor därtill. (Efter den här perioden lärde jag mig att delegera kan jag lova.)


Ett utav alla event vi arrangerade..

 

På morgonen till eventet vaknade jag av att något kändes fel. Jag kunde inte röra mig, jag kunde inte ta mig ur sängen och syn och hörsel var inte som vanligt. Inte idag!! I panik och gråt gjorde jag ett samtal till min pappa som tack och lov råkade vara i Sthlm på jobb. Sluddrande bad jag om hjälp till akuten. Två veckor låg jag sängliggandes i tron om att jag fått den “värsta influensan” någonsin! Jag var så arg på läkarna som inte gav mig medicin…de skyllde på stress! Kan ni tänka er? Stress!? Det gick många år till nästa gång. Jag lärde mig väll hantera stressen då jag hade så roligt på jobbet…


Redo för kundmiddag i Philipinerna, inte ens jag själv kan se hur stressad jag var på insidan

…men andra gången jag “slutade funka” var 2013. Då förstod jag. Jag var 27 och hade en helt annan tjänst nu, en tjänst som krävde ännu mer och som också innebar resor runt om i världen. Igen, drömjobb, bland de mest lärorikaste perioderna i mitt liv. Jag är så innerligt tacksam över den här tiden…men till slut kändes ingenting roligt.

Jag kunde vakna i ett nytt land på morgonen och sedan börja dagen med att träffa fantastiska människor, utbilda, köra intervjuer med press, rekrytera, bygga butik, riva butik, lägga beställningar, köra utvecklingssamtal osv. Jag jobbade häcken av mig på dagen och efter arbetspasset var det bara att byta om för att följa med kunder på kulturella middagar för att knyta band. Det blev sena stunder och när jag kom tillbaka till hotellrummet var det dags att ta tag i den svenska mailen som började rulla in pga tidsskillnaden, annars hann jag inte med.

“-Hinner du inte med mailen? Den får du ju ta tag i på dina flygresor i offline mode. Det är så vi alla arbetar.”

.
Mellan två arbetspass i Singapore tillsammans med fina “allergi/stressutslag” i ansiktet.

Jag var konstant trött, spelade ingen roll hur mycket jag sov men jag tror aldrig att det syntes så mycket på utsidan. Jag började utveckla massor av allergier, något jag aldrig haft innan och i takt med att arbetssituationen på många sätt blev ohållbar då jag “inte räckte till” började jag få ont i kroppen. Jag gjorde massor av utredningar och jag blev återigen så frustrerad på alla läkare som sa att jag kanske borde jobba lite mindre. “- Hur kan ni inte hitta något!?” skrek jag till en läkare. Ser ni inte att jag är jättesjuk?!”  Jag nonchalerade alla signaler totalt i tron om att det var bihålsinflamation. Jag tyckte rent utsagt att läkarna var obegåvade och köpte medicin utomlands i stället.


Påväg till Island 2013

Mitt Wake up call kom när låg jag i ett hotellrum på Island efter att jag under 1,5 vecka besökt 3 världsdelar med olika tidszoner. Klockan var 05.00 och jag skulle stiga upp för jag skulle med ett tidigt morgonflyg tillbaka till Stockholm. Mitt hjärta började helt plötsligt slå väldigt snabbt…snabbare och till slut kunde jag inte andas. Jag trodde jag skulle dö och jag blir så ledsen när jag tänker tillbaka på när jag låg där på hotellgolvet, hur jag ensam försökte tvingade mig själv att andas djupt och långsamt. Lilla Lina. De var de längsta 20 minuterna i mitt liv. Det här sa jag aldrig till någon. För stress och hårt jobb ska man ju bara tåla?


På verandan i Sardinien

Jag insåg att jag var totalt jävla utmattad. Inte deprimerad för det är något helt annat. Arbetssituationen i en kombination med min egna krav hade blivit ohållbar. Under våren började jag säga stopp och jag försökte under en lång tid förhandla fram en lösning i min tjänst då min arbetsbeskrivning var orimlig. Tyvärr utan framgång så när sommaren kom åkte jag till Sardinien tillsammans med mina vänner för att ta ett beslut.

“…du ska vara tacksam för den här tjänsten, Lina. Vill du inte ha den så får någon annan den!” 

Detta kom bla från en nyanställd HR chef som inte bara saknade empati och kunskap inom sitt område utan som dagligen mobbade anställda, fick folk att bryta ihop, strunta i att äta i matsalen och att generellt må dåligt på sin arbetsplats. Jag var långt i från ensam. Alla såg det här men det tog lång tid innan hen fick sparken efter att bla ha fifflat med sina egna timmar för att vara så lite på jobbet som möjligt (ironiskt nog).

Det gjorde så ont att förstå att jag efter 9 år behövde förändring både för att jag kanske inte stod för företagets värderingar längre och för att jag själv ställde alldeles för höga krav på mig själv…men vem var jag utan mitt jobb? Där och då i Sardinien, på en veranda sent in i solnedgången tog jag beslutet av att säga upp mig från min drömtjänst. Jag hade inget annat jobb på gång men jag bara visste att jag var tvungen om jag skulle hitta tillbaka till min passion igen. Det var det bästa beslut jag någonsin tagit!


Backstage Ellegalan 2018 


Erfarenheten av detta är
att jag idag har jag lärt mig lyssna på kroppens signaler och jag har världens roligaste jobb där jag har balans och bestämmer över min egna tid. Det innebär däremot INTE att jag inte känner av stress. Det krävs ganska mycket tid och energi att driva sitt egna företag. Gränserna mellan jobb och privatliv är oftast utsuddade. Jag är mitt jobb igen men det är annorlunda nu. Jag är äldre, jag tycker inte det är värt det och jag har ett härligt liv utanför mitt jobb som jag försöker sätta först…men självklart visst har jag stunder där jag kommer på mig själv med att rusa förbi signalerna. Mitt jobb är det roligaste som finns så det är svårt!

Svt:s serie We can’t do it är så viktig! Man får sig en ordentlig tankeställare! Att i serien få ta del av andras berättelser och erfarenheter ger en otrolig insikt och jag tror det är därför jag skrivit det här inlägget idag, för att påminna mig själv och andra. Det finns många starka kvinnor runt omkring mig där jag tydligt ser samma signaler som jag fick. Jag vet att det främst är dom själva som måste sätta stopp och komma till insikt för det är sällan man lyssnar på andra när man är mitt i det. I värsta fall om det går riktigt illa (tack och lov satte jag stopp innan dess) så kan man fortfarande ha kvar symptomen i kroppen efter 10 år!  Därför vill jag tipsa om att se första avsnittet!!

Varför blir det så här då? Jag hade höga krav på mig själv! Delvis för att samhället är uppbyggt såhär. Delvis för att jag vet och fått lära mig att hårt jobb alltid lönar sig och därför är det så lätt att inte lyssna men jag lämnar alla andra tankar om utbrändhet till programmet för de lyfter allt så fantastiskt bra.

Vi har bara en stund här på jorden hörni! Jobba inte ihjäl er utan hitta det som gör dig lycklig, lev med din egna sanning och omge dig bara med det/dom som ger dig fin energi!


Läs också: Min resa som Makeup Artist [Länk]

Det här är Mitt LivResor

Hemma från Vietnam

Wow, två veckor i Vietnam gick väldigt fort! Kom hem i tisdags natt så i morse vaknade jag 05.15 pigg som en mört en aning tillkantad av tidskillnaden. Det har varit magiskt att få vara med min familj under en sådan lång tid. Vi var 12 stycken som åkte och den här tiden har gjort mig så fylld med glädje och tacksamhet så att jag spricker.


Wow, two weeks in Việt Nam went very fast! I came home Tuesday night so in the morning I woke up 05.15 due to the time difference. It was magical to be with my family for such a long time. We were 12 people in all and the time we have spent together has made me so happy, completely filled with happiness and gratitude that will stay with me forever…

Vietnam

Jag är en ganska känslig själ när det kommer till familj och de som står mig närmst. Vi har alla så starka karaktärer och det är under att vi inte lyckats slå ihjäl varandra på den här tiden haha. Mycket skratt har det varit och många roliga citat och minnen som jag kommer bära med mig livet ut! Jag är både rörd och stolt över att få tillhöra just den här galna familjen. 🙂

Vietnam

Ska ni åka till Phu Quoc så var Novotel som vi bodde på jättebra! Vi åkte tillsammans med Tui och hotellet ligger lite ensamt ute vid vattnet en kvart bort från stan men här finns det mesta man behöver på semestern.

Vietnam

Hotellet hade en jättefin spaanläggning som jag och min syster besökte på hennes födelsedag. Det var jättebra priser och super professionella terapeufter. Aromamassagen var magisk!

Vietnam

Jag stod på en paddleboard för första gången i mitt liv typ. Min älskade vän Magnus har startat en surfskola nere i Portugal så jag har lovat att åka ner i sommar. Så detta var min “mini-introduktion” till att våga stå på en surfbräda!

Vietnam
Playing in Playa Del Carmen | Cuccio

16522358_10154784115851206_322461967_o

Det blev mycket pool- och strandhäng det enda minuset då var att det var “svindyrt” i pool bar/restaurangen och det fanns ingen nära supermarket som man kunde handla upp sig på.

Vietnam

Vi hyrde däremot moped under ett par dagar så vi fick se väldigt mycket runt omkring på ön också. Vi tog bla en dagstur till ett par öar söder om Phu Quoc för lite snorkling och kel med sjöborrar. Snorklingen var ganska så trist här…såg inte riktigt ut som Thailands korallrev precis…

L1470462

Bao Sao stranden var däremot fantastisk. Det fanns två vägar ner till den, ta den vänstra då den inte var så turistig! Paradisvatten och fantastisk miljö i övrigt. Saknar!

Vietnam
Kärlek <3

Vietnam

Det bästa med Vietnam resan, förutom att vara med min familj var att det erbjöds yogapass varje morgon kl 07.00. JA, jag har alltså ställt klockan på 06.45 varje dag under semestern, haha. Efter 2 veckors yoga känns kroppen så mycket starkare så nu ska jag föra in det i min vardag på riktigt. Ett bra komplement till meditationen som jag nu utövat i 4 månader. Fy tusan vad jag är glad att jag började med det!

Vietnam

Under hela resan filmade jag i stort sätt varje steg vi tog och på nätterna satt jag och klippte film. Det skulle bli en överraskning till alla, men främst till min älskade morfar och mormor som tagit hit oss för att fira livet!

IMG_5208 2

Det blev 30 min av den roligast filmen jag någonsin sett och sista kvällen på resan skålade vi och tittade på den tillsammans i ett konferensrum. Yes, det är familjen Ekh det, haha !

L1470330

Vietnam, Phu Quoc, var jättefint men som jag nämt innan så håller ön Phu Quoc på att exploateras massivt när det kommer till turism. Just nu märks det att det är lite för övermäktigt för befolkningen då det är en hel del som är under uppbyggnad och inget riktigt är färdigställt. Detta leder till överpriser och brist i effektiviteten.. men det kommer nog förändras så fort allt är klart. Så om 10 år kanske jag flyger tillbaka;)

Vietnam

Jag har kramat er massor och tackat flera gånger men Morfar och Mormor, TACK från botten av mitt hjärta för den här kärleksrika resa till Vietnam. Den har skapat massor av fint och det bär jag med mig för alltid. Älskar er!

Vietnam

Så nu är det back to business som gäller och jag är så peppad! Jag har ju en ganska stor jobbmässig grej jag snart ska avslöja för er… det är bara några förberedelser kvar innan det blir officiellt;) Kram på er tills dess och tack för att ni hängt med och peppat under tiden jag har varit iväg. Älskar era kommentarer<3

BröllopsmakeupDet här är Mitt Liv

KÄRLEK + SKÖNHET = BRÖLLOP

 

 

Mr. & Mrs. Forsberg’s wedding in Trosa 2014. Beautiful dress By Pronovia!

Bröllops yra i helgen minst sagt och jag fullkomligt älskar det! Att gå på bröllop är ju fantastiskt trevligt och jag tror på kärleken ännu mer för varje gång. Det är något så vackert att se två människor säga Ja till varandra och lova varandra att dela lycka och sorg tills döden skiljer dom åt. Jag som absolut är en bölig liten sak kommer aldrig ut från kyrkan med torra ögon! Bröllopet hölls i Trosa, på Restaurang Bomans. Har ni aldrig varit där så är detta en idyllisk sommarby med ett hotell som är så unikt att jag måste återvända inom kort på en liten weekend!

Bruden Sofia och Brudgummen Nils, gav mig även äran att ansvara för skönhetsdelen. Både när det kom till smink och hår! Otroligt roligt! En mycket viktig del i bröllopet då bilderna ska spegla denna dag för en lång tid framöver Tusen tack vänner för ett fantastiskt Bröllop

/Pics from this weekends wedding! I absolutely love wedding’s and I believe in love even more after each time. There is something so beautiful to see two people say Yes to each other and promise each other to share happiness and sorrow till death do them apart. I’m also one of those that never will get out from the church with dry eyes! Im crying from their entrance until they goes out again. The wedding was held in “Trosa” (haha when you translate it from swe to eng that means Thong) on Restaurant Bomans. Have you never been there, this is an idyllic summer village with a hotel that is so unique that I need to return shortly for a weekend!

The bride and groom Sofia & Nils, gave me the honor to be responsible for the beauty part both when it came to makeup and hair! Incredibly fun! A very important part of the wedding of course! Again thank you friends for a fantastic Wedding. I wish you all the best! <3