Jag är så chockad, mitt älskade Stockholm. Här är jag född och trots år boendes i Småland blev det här snabbt mitt hem igen. Jag har bott här de senaste 12 åren nu och känt mig trygg varenda minut. Jag älskar den här staden. Igår förändrades mycket!
Jag hade slutat jobba nere på Bangerhead Studio efter att ha sminkat två kunder och mötte upp min mamma som var på besök. Glada för att få spendera dagen tillsammans tog vi en snabb lunch och bestämde oss sedan för lite shopping och började röra oss uppåt från Stureplan mot City. Efter ett besök i en butik började vi röra oss mot utgången men vi blev snabbt inslitna igen. Personalen berättade att det inte var säkert på gatan då något hände Stockholm. Mina tankar: En attack? Terror? Nä, inte än…spekulera inte då du inte vet vad som händer. Fakta Lina. Fakta först. Kommer det ske en till?
Alla slängde upp sina mobiler. Stod och lyssnade tillsammans, informerade varandra. Jag skakade i hela kroppen och med en klump i halsen försökte jag tänka på hur vi skulle ta oss hem. Jag bor på Kungsholmen, ett stenkast från Fridhemsplan och tar alltid Kungsgatan bort för att nå mitt hem.
Vi började röra oss dit då vi hörde att det gällde Åhléns City, en bit bort från Kungsgatan. Så vi resonerade snabbt att vi skulle ta smågator för att ta oss mot bron som leder över till Kungsholmen, mitt hem. När vi kom till Hötorget/Kungsgatan insåg vi snabbt att det var kaos där. Poliser och ambulanser var redan på plats så vi tänkte bara att vi måste komma bort från tumulten! Vi sprang mot Olof Palmes gata och där började poliserna att spärra av också.
Vi, tillsammans med 10-tusentals människor flydde stan, hela tiden med tankar om att det kanske skulle hända igen. När vi nästan var framme på Fridhemsplan kom ryktena om skottlossning också! På mitt Fridhemsplan. Där började jag gråta. Känslan av att inte veta vart man skulle ta vägen för att vara säker. Det var bara att vända och ta sig mot en annan del av stan för att söka skydd hos en kompis.
När nyheterna dementerade ryktena om skottlossning tog vi oss hem till mig. Där satt vi framför tv:n resten av kvällen, chockade. Jag insåg att lastbilen kört rakt in på skönhetsavdelningen på Åhléns City. Där var jag i tisdags och jobbade. Lastbilen körde rakt in i Make Up Stores disk. Ett företag jag jobbat i flera år för så tankarna gick såklart direkt till mina gamla kollegor. Tack och lov var de okej!
Jag och Mamma var inte på Drottninggatan under de 3 minuterna men minuterna i stan, känslan av att inte vara trygg och känslan av ovisshet var bland det värsta jag upplevt. Samtidigt blev känslan av samhörighet och känslan av att vara enade med alla på gatan det finaste jag upplevt. Som alla hjälpte varandra, som alla öppnade sina hjärtan för dom som behövde hjälp! Jag är stolt över Stockholm och stolt över hur Sverige, regering, poliser och andra säkerhetsansvariga hanterade hela situationen.
Det här kommer att kännas ett tag men jag ska inte låta detta styra MITT liv här. Jag ska erkänna att jag varit rädd för att resa i Europa men det här förändrade en del. Det är viktigt att ta tillbaka staden…redan idag ska jag ta mig dit. Sedan kommer jag cykla över det där övergångsstället igen. Något jag gör nästan varje dag. Delvis ska jag göra detta för mig själv men främst för oss alla. De ska inte få vinna. De ska absolut inte få vinna.
Ta hand om er<3
