En långweekend på Irland betyder en hel del sightseeing så utöver allt vi hann se de första dagarna [Läs Del 1 här] så bestämde vi oss bla för att ta en dagsutflykt till Malahide castle och Fiskebyn Howden. Jag missade tyvärr Games of Thrones turen, som delar utav familjen gjorde dagen innan jag kom, men jag fick trösta mig med detta.
Jag är verkligen en sucker för historia och jag älskar att tänka tillbaka på hur folk hade det förr. Som jag berättade på Insta Story härrom dagen så kom jag som 7 åring till mina föräldrar och berättade att jag ville bli Arkeolog, haha! Det blev ju inte riktigt så men…
…intresset för historia har egentligen fortsatt men det har satt sig mer i mina filmval. Jag springer liksom inte runt på så mycket museer utan jag bunkrar mig hellre framför dokumentärer och filmer från 1700/1800 talet och slukar all information om det jag tycker är intressant. Irlands historia är faktiskt något som fascinerar mig massor och det är väl egentligen tack vare…
…min absoluta favoritserie, Outlanders som utspelar sig i just 1700-talets Irland och Skottland. Den handlar om en engelsk sjuksköterska från 1945 som mystiskt sveps tillbaka i tiden till 1743. Därför blev jag helt lyrisk när jag fick förslaget om att åka till Malahide Castle där Talbot-släkten bodde från slutet av 1100-talet till mitten av 1900-talet. Både slottet och familjen Talbot nämns massor i serien så det var så fantastiskt att få stå i huset som var familjens hem i över 800 år!
Tror ni på spöken? Det här var faktiskt den del av huset där mest spökande ägt rum. Egentligen är det ju inte så konstigt, det här var familjens viktigaste samlingssal. Jag som är ganska så känslig för energier kände faktiskt inte så mycket just här…mitt kom däremot senare på kvällen när vi besökte en gammal Irländsk pub i bergen (läs längre ner). Hur coolt var det att stå här inne? Förstå att de suttit här inne och haft långa middagar, möten och avsked innan männen gav sig ut i krig. Det var så mäktigt och så häftigt då inredningen var så bevarad!
Får det lova att vara en whiskey? Här har ni mottagningsrummet där man tog emot sina gäster innan middagarna…här skröt man om sin inredning och erbjöd whiskey framför brasan. Tror ni att kvinnorna fick spendera lång tid här? Närå, de blev inslussade till nästa rum…
“-Your about to loose your (makeup) face, mom” Härifrån uppstod uttrycket “att tappa ansiktet”!
…The drawing room. Jupp, så kallades det då kvinnorna var tvungna att “Withdraw” från männen när de ville spendera egen tid innan maten. Suck, jag hade blivit tokig om jag levt under den här tiden…en sådan jäkla uppdelning på kvinnor och män!
Rolig smink-fakta! Ser ni den fyrkantiga “skylten” som står på en pinne framför brasan? Det var faktisk ett makeupskydd som användes framför brasan då makeupen som var gjord av vax lätt kunde smälta bort annars.
Dåtidens Walk in Closet. Här har vi både kvinnans och mannens så kallade “Walk in Closet”. Här blev man påklädd och fixad utav sina “hovdamer.” Sicken fin gammal bordsspegel va? Undrar om man såg mycket framför den… med stearinljus på sidorna? Undrar hur många som råkade bränna upp håret när det blev lite väl inne i sitt sminkande, haha.
Undrar vad som var viktigast för kvinnorna i sminkväg under den här tiden? Basen i vax? Rouge? Läppstift? Markerade de ens sina ögonbryn?
Den hemsökta tavlan! På bilden, om ni ser, så sitter Rose, husets sista ägare, i knät på sin mamma. Rose blev 93 år gammal och var tvungen att sälja huset till staten den dagen hon ärvde det pga av familjens skulder. Det sägs att när hon gick bort “förändrades ögonen” på bilden och sedan dess ser det ut som blicken följer alla som tittar på tavlan. Sjukt läskigt då det verkligen såg ut som ögonen rörde sig!
Ja, det här var ju typ en bråkdel av turen som ni fick se nu. Lite måste ju lämnas till er om ni någon gång besöker slottet;) OM ni skulle åka på den här rutten…bra att veta är att det var sjukt ont om tid när man väl var på plats (1h). Ett tips är nog att fixa egen skjuts hit och ta en egen tour för det var knappt att man hann njuta av den helt magiska trädgården som fanns utanför, då bussen väntade utanför för att ta oss till nästa aktivitet..
När man blir Hangry! Så, in i bussen alltså och vidare till fiskebyn i Howth. En otroligt vacker plats men det var samma här, det var så ont om tid då bussen skulle åka igen inom 1,15 h och vid det här laget var man ju vrålhungrig så största fokuset blev att leta käk! TIPS! Boka bord innan ni kommer hit för byn kryllade med turister.
Så för mig, som är som en bebis som behöver äta var tredje timme, blev det lite av en jakt på liv och död. Skämt och sido. Tack och lov fick vi bord efter en 30 minuters letande och vi fick snabbt slänga i oss musslor, fish & ships och krabbkakor. Enligt min familj borde jag alltid ha en banan i fickan då jag konstant tänker på mat, haha, men det glömmer jag oftast att ta med mig.
Det blev en snabbpromenad längst med hamnen och jag är så glad att vi hann med det då det rätt som det var, mitt i allt fotande, dök upp två svarta skepnader i vattnet. Jag trodde inte mina ögon när jag tittade till men det var…
…två stora vilda sälar som tog sig upp till ytan för att nyfiket titta på oss. De guppade där uppe vid ytan ett par minuter, blundade och njöt av solen och efter lite utforskande simmade de vidare. Jag var så lycklig efter att ha sett dom då vi inte såg röken av några sälar efter det.
Efter dagsturen åkte vi hem och vilade två timmar för att sedan hinna med nästa buss till en utav Irlands kända pubar, The Johnnie Fox Pub som ligger upp bland bergen (ca 30 min från Dublin). Åk hit! Så trevligt!!!
Skvaller från förr! Här var det livemusik a´la Irland kan jag lova och man slussades verkligen tillbaka i tiden då bandet berättade hur spelmännens roll förr i tiden var att underhålla publiken med låtar som innehöll skvaller och historier om andra platser som spelmännen besökt under sina resor. De reste ju runt en hel del så man kan nog säga att de lite var dåtidens Hänt Extra!
Under tiden bandet spelade avnjöt vi en 3 rätters middag och det var här jag fick min lilla dos av att känna av energier. Det stod någon bakom mig heeela kvällen. Ja, uscha, sånt kan bli lite obehagligt men jag är så van vid det vid det här laget (berättar en annan gång). Lagom till att efterrätten serverades släcktes salen ner då det var dags för en River dance show. Haha, inget Irland besök utan en River Dance show, eller hur?
Shit, va duktiga de var! Hade inte orkat hoppa runt mer än 5 minuter på det sätt dom gjorde. All eloge till dansarna!! Efter ett par timmar med god mat, sång och underhållning åkte vi tillbaka till hotellet. Jag somnade sött på kudden den här kvällen kan jag lova, haha men det var värt varenda minut.
Varma rekommendationer om ni vill ha en full dag av aktivitet i Dublin!
