Det här är Mitt LivEventsPsykisk Ohälsa

Min magiska Beauty brunch tillsammans med Silja Line!

Vet inte vart jag ska börja för jag är så otroligt lycklig i själen! Igår hade jag mitt egna dröm event  arrangerat tillsammans med Silja Line. Allt började egentligen med att jag blottade mig ganska så rejält på bloggen för ett par veckor sedan. Mitt inlägg: Duktig Flicka – Tankar om utbrändhet [Läs här] gav mig en respons jag aldrig hade kunnat drömma om. Så många utav er som hörde av sig och som också delade sin erfarenhet kring stress. Det är så sorgligt att se hur vårt samhälle blivit…

“…vi lever för att jobba, istället för att jobba för att leva och dessutom har gränserna mellan jobb och privatliv suddats ut för allt för många!”

beauty brunch Silja Line

…för vad gör vi med oss?! Jag har verkligen slagit knut på mig själv när jag funderat på detta och den där frustrationen över att vilja göra skillnad har gnagt i mig så länge. Så när Silja lines kommunikationschef Oscar hörde av sig till mig och berättade att han blivit berörd av inlägget, bestämde vi oss för att försöka bidra till just skillnad under en beauty brunch i Stockholm. Tillsammans skickade vi ut en inbjudan:

Oscar Brehmer

“Du är en stark entreprenör som vi gillar – därför förtjänar du en paus! Vi ser att du jobbar och sliter hårt! Därför förtjänar du ett avbrott från vardagen, där omvärlden stängs ute och välmående står i fokus.”

kajsacharlottaphotography
Ett stort tack till @kajsacharlottaphotography för alla bilder!

Alla deltagare som kom är starka kvinnor och män som jag och Silja verkligen inspirerats av. Vissa har jag fått äran att ha i mitt liv sedan många år tillbaka, vissa är nära vänner/kollegor och andra är relativt nya bekantskaper. Det alla har gemensamt? De brinner för sitt jobb, sliter hårt och är sjukt talangfulla på det dem gör. De är vackra på både in- och utsidan och ville verkligen ge uppmärksamhet till personen bakom allt jobb hen lägger ner. Därför blev det lite avkoppling ombord på ett utav Siljas fartyg när det stod i land.

Sun Flower Oasis

Vi började i Sun Flower Oasis en otroligt fin spaanläggning ombord på Silja Symphony. Här chockade jag hela gruppen med en “mobil- & kamerafri zone.” Ni skulle se blickarna de gav mig, haha!! Temat för eventet var välmående och den största anledningen till varför vi faktiskt mår som vi gör idag är våra jäkla mobiltelefoner! Syftet med eventet var verkligen inte att samla in bra influencers för content utan för att alla skulle få tid till att slappna av!

Sun Flower Oasis spa

I spa:t fick alla deltagare varsin badrock med sitt namn på! Jag gillar att alla fick samlas i samma “outfit” då detta skapade en relativt neutral stämning i början. Att visa sig lättklädd i grupp kan vara jobbig för många så jag ville inte att någon skulle behöva stressa över detta!


Sedan fick alla dela med sig av sina karriärer (om de ville) för att nätverka och lära känna varandra – eller rättare sagt lära känna personen bakom jobbet de visar upp.


Efter en hel del avkoppling i solen vandrade vi ner till Restaurang Tavolata för att fira in helgen med att avnjuta en Italiensk Buffé . Borden som mötte oss var så vackert dukade med pampiga blomdekorationer från talangfulla Elite Floral. Blommorna var så vackra!! Här serverades det och vi fick möjlighet att umgås och dela ännu mer erfarenheter.

Efter maten var det dags för själva huvudsyftet av eventet…belysa temat Välmående MEN det går inte prata välmående om man inte lyfter stress, utmattning och utbrändhet kopplat till just prestation och karriär! Därför delade jag med mig av min egen resa…min egen jobbkarriär och om de framgångar och bakslag jag upplevt. Detta var inte lätt kan jag säga. Jag brast fler än en gång under min presentation då det egentligen var första gången jag pratade högt om detta inför en grupp.

Jag visste att många av de som satt och lyssnade visste precis vad jag pratade om…många har varit där själva! Vi är ju inte ensamma om detta och det är inte heller något unikt för skönhetsbranschen. Det här gäller alla branscher…hela samhället! Många blev berörda och det var svårt att möta allas blickar då jag kämpade så hårt för att inte bryta ihop när jag berätta om min upplevelse.


Efter min historia pratade vi om verktyg och nycklar till en mer hållbar vardag – nycklar som funkat ganska bra för mig och som jag alltid eftersträvar att gå efter! Här nedan kan ni läsa om tipsen alla gästerna fick med sig hem.
nycklar mot stress
tips om du är stressad

Två punkter som jag vill nämna lite extra som jag verkligen har anammat för att leva ett liv med mindre stress:


Reflektera/skriva av dig –
Varje kväll innan jag lägger mig skriver jag av mig. Det kan vara listor för morgondagen eller så reflekterar jag över tacksamhet, drömmar och mål. Det är enormt viktigt för mig då jag får en mer strukturerad vardag och ett rikare liv! Drömkalendern från @SporrongForm är ett rent utav magiskt verktyg för detta. Den har inspirerat mig så mycket med sina själsliga budskap och sina smarta övningar. Kalendern fick våra gäster med sig hem för att kunna sätta nya mål för att må bättre! Du hittar den >>här<<!


Res mer –
Som ni vet älskar jag att resa. Det fyller mig med energi, kraft, kunskap och framför allt tid till att släppa alla måsten! Har man inte möjlighet att resa långt bort eller under en längre tid så är ju faktiskt kryssningar en jäkligt bra grej. Silja Line pratade därför om sina 48-h resor på Östersjön som är ett smart sätt om man behöver ett snabbt avbrott från vardagen. Detta ville vi såklart peppa våra gäster till att göra så i Goodiebagen kunde de hitta ett väldigt fint presentkort som de nu kan utnyttja framöver!


Två grymma produkter som låg i goodien: Shit Happens (älskar haha) & ett par fantastiska trosor från Lace Laboratory!

…och påtal om Goodiebagen! Ett stort tack till Vass Pr, Presskontakterna, Let’s Face it, L’Oréal Paris, Lace Laboratory & Shit Happens för att ni var med och bidrog till en enormt fin Goodie bag! Ni ha alla varit så otroligt engagerade och jag är så glad att ni ville stötta oss i vårt projektet att belysa välmående för gästerna! Tack från botten av mitt hjärta! <3


Eventet avrundades på eftermiddagen med ett välfyllt efterrättsbord. Tavolata, vilken mat alltså!!

Alla fantastiska gäster som kom!!! Tusen tack till er <3 @helenesjostedt @steff_stefani @akaannica @dnilva @marietteofficial @oscarcharlesbrehmer @kickimakeupartist @fridaselkirk @monasuniversum @imakeyousmile.se @tovecastor @jannikeviola @angelicalagergren @jessicalagergren @tildanordh @johannadjerf @tomassekelius @sarasongbird @chloelillo @linneaclaeson @trisiaa @bodybybecca.se @feliciaaveklew

Det var en enormt lycklig Lina som vinkade av alla gästerna när de klev av båten kan jag säga. Jag är enormt rörd av hela dagen!! Silja Line…Oscar, ett stort tack till er för att ni trott på mig hela tiden och för att ni velat hjälpa mig att förmedla välmående till dagens gäster. Jag är oändligt tacksam över kontakten med er! <3 Nu har jag lämnat Stockholm för ett par dagar nere i Småland där jag ska spendera massor av tid med min älskade familj. Som jag längtat efter dem! Puss och kram på er

 

Det här är Mitt LivPsykisk Ohälsa

Duktig Flicka – Tankar om Utbrändhet

I veckan lunchade jag tillsammans med en mycket inspirerande vän. 2h kändes som 5 minuter då samtalen gick mellan himmel och jord. Vi gled bland annat in på kvinnor som inspirerar och delar erfarenheter och inte långt efter det började vi prata om Duktig-flicka-syndromet som vi så många delar!

“- Har du sett, We Can’t do it, en miniserie som gick på Svt i höstas?” frågade hon mig.

Helt missat. Så fort jag kom hem tittade jag på Första avsnittet [titta här]. Hur kan det här viktiga programmet gått mig förbi? We Can’t do it – handlar om utbrändhet och utmattning. Jorå, jag har också varit där en tid i mitt liv och jag känner många runt omkring mig som tyvärr har gått samma väg, både då och nu. Det är så lätt hänt när man brinner för sitt jobb och tycker att det är det roligaste som finns.

Jag tänkte dela med mig av några gamla minnen från den tiden.

Bäst i test eyelinerWe can’t do it: Se Alla avsnitt här!

Första gången jag “slutade funka” var 2008. Det var precis det som hände. Jag var 22 år och hade ett magiskt drömjobb. Som ung butikschef ville jag visa framfötterna konstant, allt skulle vara perfekt. Jag levde och andades mitt jobb dygnet runt för det var så sablans roligt. Jag var mitt jobb! Efter en 8h arbetsdag kunde jag snabbt slänga i mig lite mat för att sedan sätta mig ner och jobba igen. Jag planerade, satte mål, läste säljböcker, löste personal och scheman. Detta ledde till massor av beröm, klappar på axeln, priser och utmärkelser.

Jag säger verkligen inte att jag hade velat ha detta ogjort, tacksamheten är stor över den här tiden i mitt liv, för jag hade så jäkla kul, lärde mig massor och det har tagit mig dit jag är idag men det är viktigt att veta att allt har sitt pris.

utbildning makeupartist
Superglad då vi firade att vi blivit nominerade till Världens bästa butik (vi vann).

Att driva butik innebar också att arrangera klubbkvällar och event. Min dröm var att ge kunderna en unik personlig upplevelse där de skulle lära sig något nytt varje gång och därför skulle de vilja komma tillbaka varje månad. Så blev det också och vi hade bland de mest framgångsrika eventen i Sverige inom vårt företag. Jag minns ett utav de allra första vi gjorde.

Det var så viktigt för mig att visa detta. Det skulle bli det bästa vi någonsin gjort. Jag planerade i veckor. Här satte jag mina egna krav, det var inget företaget krävde. Vi var ett fantastiskt team i butiken och alla var så duktiga och hjälpte till men i början, som chef, tog jag på mig det mesta själv. Jag bad väldigt sällan om hjälp. Involverade företag för att få samarbeten, hyrde kläder, rekvisita, fixade catering, brände ner musik, arrangerade tävlingar, koordinerade modeller, skötte marknadsföring på facebook och massor därtill. (Efter den här perioden lärde jag mig att delegera kan jag lova.)


Ett utav alla event vi arrangerade..

 

På morgonen till eventet vaknade jag av att något kändes fel. Jag kunde inte röra mig, jag kunde inte ta mig ur sängen och syn och hörsel var inte som vanligt. Inte idag!! I panik och gråt gjorde jag ett samtal till min pappa som tack och lov råkade vara i Sthlm på jobb. Sluddrande bad jag om hjälp till akuten. Två veckor låg jag sängliggandes i tron om att jag fått den “värsta influensan” någonsin! Jag var så arg på läkarna som inte gav mig medicin…de skyllde på stress! Kan ni tänka er? Stress!? Det gick många år till nästa gång. Jag lärde mig väll hantera stressen då jag hade så roligt på jobbet…


Redo för kundmiddag i Philipinerna, inte ens jag själv kan se hur stressad jag var på insidan

…men andra gången jag “slutade funka” var 2013. Då förstod jag. Jag var 27 och hade en helt annan tjänst nu, en tjänst som krävde ännu mer och som också innebar resor runt om i världen. Igen, drömjobb, bland de mest lärorikaste perioderna i mitt liv. Jag är så innerligt tacksam över den här tiden…men till slut kändes ingenting roligt.

Jag kunde vakna i ett nytt land på morgonen och sedan börja dagen med att träffa fantastiska människor, utbilda, köra intervjuer med press, rekrytera, bygga butik, riva butik, lägga beställningar, köra utvecklingssamtal osv. Jag jobbade häcken av mig på dagen och efter arbetspasset var det bara att byta om för att följa med kunder på kulturella middagar för att knyta band. Det blev sena stunder och när jag kom tillbaka till hotellrummet var det dags att ta tag i den svenska mailen som började rulla in pga tidsskillnaden, annars hann jag inte med.

“-Hinner du inte med mailen? Den får du ju ta tag i på dina flygresor i offline mode. Det är så vi alla arbetar.”

.
Mellan två arbetspass i Singapore tillsammans med fina “allergi/stressutslag” i ansiktet.

Jag var konstant trött, spelade ingen roll hur mycket jag sov men jag tror aldrig att det syntes så mycket på utsidan. Jag började utveckla massor av allergier, något jag aldrig haft innan och i takt med att arbetssituationen på många sätt blev ohållbar då jag “inte räckte till” började jag få ont i kroppen. Jag gjorde massor av utredningar och jag blev återigen så frustrerad på alla läkare som sa att jag kanske borde jobba lite mindre. “- Hur kan ni inte hitta något!?” skrek jag till en läkare. Ser ni inte att jag är jättesjuk?!”  Jag nonchalerade alla signaler totalt i tron om att det var bihålsinflamation. Jag tyckte rent utsagt att läkarna var obegåvade och köpte medicin utomlands i stället.


Påväg till Island 2013

Mitt Wake up call kom när låg jag i ett hotellrum på Island efter att jag under 1,5 vecka besökt 3 världsdelar med olika tidszoner. Klockan var 05.00 och jag skulle stiga upp för jag skulle med ett tidigt morgonflyg tillbaka till Stockholm. Mitt hjärta började helt plötsligt slå väldigt snabbt…snabbare och till slut kunde jag inte andas. Jag trodde jag skulle dö och jag blir så ledsen när jag tänker tillbaka på när jag låg där på hotellgolvet, hur jag ensam försökte tvingade mig själv att andas djupt och långsamt. Lilla Lina. De var de längsta 20 minuterna i mitt liv. Det här sa jag aldrig till någon. För stress och hårt jobb ska man ju bara tåla?


På verandan i Sardinien

Jag insåg att jag var totalt jävla utmattad. Inte deprimerad för det är något helt annat. Arbetssituationen i en kombination med min egna krav hade blivit ohållbar. Under våren började jag säga stopp och jag försökte under en lång tid förhandla fram en lösning i min tjänst då min arbetsbeskrivning var orimlig. Tyvärr utan framgång så när sommaren kom åkte jag till Sardinien tillsammans med mina vänner för att ta ett beslut.

“…du ska vara tacksam för den här tjänsten, Lina. Vill du inte ha den så får någon annan den!” 

Detta kom bla från en nyanställd HR chef som inte bara saknade empati och kunskap inom sitt område utan som dagligen mobbade anställda, fick folk att bryta ihop, strunta i att äta i matsalen och att generellt må dåligt på sin arbetsplats. Jag var långt i från ensam. Alla såg det här men det tog lång tid innan hen fick sparken efter att bla ha fifflat med sina egna timmar för att vara så lite på jobbet som möjligt (ironiskt nog).

Det gjorde så ont att förstå att jag efter 9 år behövde förändring både för att jag kanske inte stod för företagets värderingar längre och för att jag själv ställde alldeles för höga krav på mig själv…men vem var jag utan mitt jobb? Där och då i Sardinien, på en veranda sent in i solnedgången tog jag beslutet av att säga upp mig från min drömtjänst. Jag hade inget annat jobb på gång men jag bara visste att jag var tvungen om jag skulle hitta tillbaka till min passion igen. Det var det bästa beslut jag någonsin tagit!


Backstage Ellegalan 2018 


Erfarenheten av detta är
att jag idag har jag lärt mig lyssna på kroppens signaler och jag har världens roligaste jobb där jag har balans och bestämmer över min egna tid. Det innebär däremot INTE att jag inte känner av stress. Det krävs ganska mycket tid och energi att driva sitt egna företag. Gränserna mellan jobb och privatliv är oftast utsuddade. Jag är mitt jobb igen men det är annorlunda nu. Jag är äldre, jag tycker inte det är värt det och jag har ett härligt liv utanför mitt jobb som jag försöker sätta först…men självklart visst har jag stunder där jag kommer på mig själv med att rusa förbi signalerna. Mitt jobb är det roligaste som finns så det är svårt!

Svt:s serie We can’t do it är så viktig! Man får sig en ordentlig tankeställare! Att i serien få ta del av andras berättelser och erfarenheter ger en otrolig insikt och jag tror det är därför jag skrivit det här inlägget idag, för att påminna mig själv och andra. Det finns många starka kvinnor runt omkring mig där jag tydligt ser samma signaler som jag fick. Jag vet att det främst är dom själva som måste sätta stopp och komma till insikt för det är sällan man lyssnar på andra när man är mitt i det. I värsta fall om det går riktigt illa (tack och lov satte jag stopp innan dess) så kan man fortfarande ha kvar symptomen i kroppen efter 10 år!  Därför vill jag tipsa om att se första avsnittet!!

Varför blir det så här då? Jag hade höga krav på mig själv! Delvis för att samhället är uppbyggt såhär. Delvis för att jag vet och fått lära mig att hårt jobb alltid lönar sig och därför är det så lätt att inte lyssna men jag lämnar alla andra tankar om utbrändhet till programmet för de lyfter allt så fantastiskt bra.

Vi har bara en stund här på jorden hörni! Jobba inte ihjäl er utan hitta det som gör dig lycklig, lev med din egna sanning och omge dig bara med det/dom som ger dig fin energi!


Läs också: Min resa som Makeup Artist [Länk]

Det här är Mitt LivLina TipsarPsykisk OhälsaTankar Om Livet

Oväntad reaktion | Linnéa Claesons Sommarprat i P1

Ni vet att jag främst pratar smink här på bloggen men ibland skriver jag inlägg om saker som verkligen berört mig i min vardag och om saker som inspirerar mig. Detta är ett sånt inlägg. Efter att ha lyssnat på Linnéa Claesons Sommarprat i P1 snurrade tankarna på högvarv och jag var inte alls beredd på min reaktion så jag var tvungen att skriva av mig igen…


Detta är en utav sommarens höjdpunkter varje år… att lyssna på Sommarpratarna i Sveriges Radio som spelas upp varje dag kl 13.00. Jag lyssnar oftast på Pod-versionen när jag får första bästa möjlighet, oftast när jag sminkar mig eller när jag tränar. Under ca 1 timme får man då lyssna på begåvade och intressanta människor som berättar om sina upplevelser i livet, samtidigt som de spelar sin favoritmusik.

Sommarpratarna 2017 innehåller många bra namn men en utav dom, gårdagens gäst, Linnéa Claeson berörde mig verkligen. Inte bara för att hon är en kär bekant och en tjej jag fått jobba med, utan för att hon lyfter ämnen som totalt spårat ut i dagens samhälle men som normaliserats. Linnéa är, om du frågar mig en riktigt skarp böna! Hon är juriststudent med fantastiska värderingar, handbollsproffs men främst känd genom sitt instagramkonto @Assholesonline, där hon konfronterar näthatare och lägger ut svar på de sex-sms hon fått.


Linnea Claeson Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Jag var inte riktigt beredd på min reaktion i går när jag lyssnade på Linnéas sommarprat under min träningsrunda. Jag har nog aldrig varit stoltare över att vara kvinna efter att ha lyssnat men samtidigt fylldes jag av något otroligt sorgligt och jag fick verkligen kämpa för att hålla tillbaka tårarna över hur det ser ut idag.

Linnéa, pratade om olika saker men jag fastnade för det hon sa om dagens våldtäktskultur. Hon pratade om sånt som vi alla vet om, både du och jag. Att det spårat ur rejält. Senast förra veckan läste jag en krönika: Nej, natten är inte längre min (Läs här) utav Katerina Janouch som även den berörde mig rakt in i själen. Vad är det som sker egentligen? Det som fyller mig mest med smärta och ledsamhet är att jag själv känner igen mig i så mycket Linnéa sa. Jag blir ledsen för att jag tror vi kommer se tillbaka på den här tiden och skämmas för att ingen tog ansvar över situationen. Vad görs idag för att förhindra den ökande Våldtäktskulturen?

Att vi är många som inte längre vågar gå ut ensamma om kvällarna är ingen nyhet, att vi går med nycklarna i handen för att känna oss säkra, att rädslan över att bli våldtagen är vardagsmat för oss nu. Varje dag kan man läsa på löpsedeln om övergrepp och våldtäktsfall. Varje dag! Detta är ingen överdrift! En del säger: “…man ska inte visa rädsla och tänka att det kan hända. Man ska göra sånt man vill göra, annars vinner ju de som vill skrämmas och skapa otrygghet.”

BULLSHIT! Det funkar tyvärr inte alltid att tänka så. Jag har själv 8 (!) kvinnor i min närhet som blivit våldtagna. Jag har fått trösta, stötta och höra historier jag önskar jag aldrig fått höra. Jag är otroligt berörd och förtvivlad över detta och det bara bubblade upp massor av sånna känslor under sommarpratet. Jag går själv hem med nycklarna i handen, jag har hellre byxor än kjol på mig om jag går ut, jag ringer och väcker min familj mitt i natten om jag behöver gå hem en bit ensam och hjärtat rusar om någon går eller står för nära bakom mig, oavsett om det är ljust ute eller ej.  Det hände senast igår kväll på väg hem….då låtsades jag knyta skorna så att han skulle gå förbi mig. Detta gjorde jag samtidigt som jag låtsades prata högt i telefon samtidigt som jag var redo med nyckeln. HEMSKT!!!

Däremot skapade programmet så mycket mer än endast förtvivlan. Jag kände en stark känsla av systerskap och jag fick en otrolig pepp över att vara kvinna. Linnéa du skapade en magisk känsla av att tillhöra en fin grupp av människor som stöttar varandra och unnar varandra framgång och lycka. TACK för det och för fantastiskt smarta, sunda och värdefulla uppmaningar till alla som kommer lyssna på ditt program. Ett fantastisk sommarprat som kommer göra mycket gott! Du har definitivt rört om lite i grytan!<3


Vad tycker ni? Har ni hunnit lyssna på sommarpratet? Kommentera jättegärna vad ni tyckte<3 Stor Kram Lina



Linnéa betonade 3 viktiga punkter till politikerna som kan förändra dagens samhälle. Jag har tagit punkterna ur sitt sammanhang nu så det är bättre att lyssna på vad som sägs runt dom i programmet för att det ska bli rätt men kort och gott:

  1. Inför en samtyckeslag – Som innebär att sexet ska vara frivilligt. Bevisa att offret ville..inte hur vida hen sa nej?
  2. Att de utdömdafängelsestraffen blir längre och skadestånden högre – Orimligt låga straff idag!
  3. Sex och samlevnad bör införas som ett eget ämne i skolan – Här bör det undervisas om sexuelltvåld, porr, samtycke och hur man respekterar ens egen och andras kroppar.

 

Psykisk OhälsaTankar Om Livet

13 skäl varför | Ni bara måste

Det är tur jag kan använda tangenterna för det här inlägget, för rösten skulle aldrig hålla! Jag har precis tittat på sista avsnittet av 13 skäl varför och jag bara måste få ur mig allt som hände på insidan medan jag tittade. Har du hunnit se den? Du bara måste. Varenda en, varenda elev ute i skolorna, varenda förälder, varenda kotte borde se den. Jag hade nog aldrig klarat av att läsa boken. Jag går in för djupt när jag läser. Så nu…medan eftertexten rullade satt jag helt tom, mållös, ledsen och tårarna strömmade ner för kinderna.

 

13 skäl varför, för dig som missat, för att citera: “… är en originalserie från Netflix baserad på den bästsäljande boken av Jay Asher. Den handlar om Clay Jensen som en dag hittar ett mystiskt paket på sin veranda. Inuti paketet ligger kassettband inspelade av Hannah Baker – hans klasskompis och hemliga kärlek – som begick självmord två veckor tidigare. På banden berättar Hannah att det finns tretton olika skäl till hennes självmord. ”

13 skäl varför

No spoiler alert. Filmen förde mig tillbaka till min egna skolgång, nu var den mestadels lycklig men absolut inte alltid. Det är klart man var med om stunder som var tuffa många gånger, kanske aldrig så tuffa som för Hannah Baker men man såg och upplevde många situationer som påverkade mig djupt. Alla har vi ju vår resa, den måste upplevas för att forma oss som personer men är man bara ett barn/tonåring så förstår man inte alltid hur mycket som kommer följa med en i resten av livet.
13 skäl varför
Risken för att bli för personlig.
Jag tyckte det var svårt att hantera vänskap i mellan-/högstadiet. Det var svårt att känna sig tillräcklig och säker i en stor grupp med tjejer. Speciellt då vi inte tog hand om varandra. Det var konkurrens, utfrysning, tjafs och ibland bråk…och väldigt ofta skedde allt ganska så tystlåtet. Till slut valde jag bort allt det där och gick min egen väg tillsammans med nya vänner som delade samma värderingar som jag. Nu var det kanske inte riktigt så enkelt och jag mådde inte toppen under den perioden men jag är glad över den erfarenheten idag. Trots att jag sedan länge förlåtit både mig själv och de gamla vännerna mentalt så drogs mycket upp när filmen rullade men jag är så glad att jag satte mina värderingar först så pass ung. Det satte en viktig grundpelare i mitt liv som drivit mig framåt.
13 skäl varför

För några år sedan hoppade jag in som gymnasielärare under två år på ett stylistprogram. Här påmindes jag redan då att trycket och klimatet var ännu tuffare idag. Fy fan! Vi är alltid uppkopplade, alltid tillgängliga och språket mot varandra har hårdnat och blivit under all kritik. Mycket har utvecklats till det bra också…inte bara till det negativa men det skadar aldrig att vi påminns om vad vi kan göra själva för påverka miljön runt omkring oss. Jag tycker inte alltid att det behöver vara skolans fel heller. Min egna åsikt är att det börjar med uppfostran och uppföljning. Sen kommer skolan. Så.. för att det ska bli bättre, vad finns det för alternativ?

Den här serien till exempel! En helt fantastisk produktion som verkligen släpps i rätt tid. Gör mig en tjänst om du har möjligheten…se den och prata om den. Är du förälder? Prioritera den. Är du själv mitt i allt det där som serien handlar om? Dela det du går igenom oavsett hur svårt det verkar. Lätt för mig att skriva men det är värt det och det blir bättre<3
13 skäl varför

 

Wow, saknar nu fler ord. Tagen! Vad tycker ni som sett den? Dela jättegärna med en kommentar<3 Om du vill se serien så finns den på Netflix annars läs boken! Den finns HÄR på Adlibris! Massa kärlek till er!

Psykisk Ohälsa

Bully | En viktig film att se!


Gårdagen fylldes med allvar när vi (på gymnasieskolan jag jobbar på två dagar i veckan) visade en otroligt gripande dokumentär för alla elever. Jag har sett den förut men kan inte låta bli att bli lika berörd som den första gången! Jag kommer aldrig förstå mobbning! Vad driver folk att vara elaka? Varför mobbar man och hur tänker man som mobbare? Otroligt viktiga frågor som vi tog upp! Kan inte beskriva filmen bättre än texten nedan…

“Varje år blir 13 miljoner unga mobbade i USA. Denna upprörande dokumentär tar oss med in i vardagen hos fem barn och deras familjer under ett skolår. Deras vittnesmål tillsammans med inspelningar från klassrum, skolbussar och matsalar, ger en viktig inblick i de dagliga trakasserier många upplever – speciellt i skolsammanhang. Några barn drivs till självmord av mobbningen, medan andra hotar sina plågoandar med vapen. “Bully” är inte bara tragedi, utan också en film fylld av hopp och kämparanda, med en önskan om att göra skillnad. Mobbningsoffren blir filmens hjältar då de ställer upp och berättar sina historier och för sitt mod att stå för rätten vi alla har att vara annorlunda.”


/Yesterday was serious. We decided to show an incredibly moving documentary for all students in my high school where I work two days a week. I’ve seen it before but can not help to be just as touched/moved/angry/sad as the first time! I will never understand bullying! What drives people to be cruel? Why does bully existing and how do does a person that bullies think? Incredibly important issues and questions that we raised today! I Can not describe the movie better than the text below …

“Every year, 13 million young people gets bullied in the U.S.. This harrowing documentary takes us into the daily lives of five children and their families during a school year. Their testimony along with recordings from classrooms , school buses and dining rooms, provides an important insight into the daily harassment many experience – especially in the school context. Few children are driven to suicide by bullying , while others threatens his tormentors with guns. “Bully ” is not just a tragedy but also a film of hope and fighting spirit , with a desire to make a difference. Bullying victims becomes the film’s heroes as they step up and tell their stories and for his courage to stand up for the rights we all have to be different.